Rapporter / Regnskog

Ny studie visar att världens ekoregioner fortfarande kan räddas

En ny studie författad av närmare 50 forskare, inklusive Rainforest Alliances vd Nigel Sizer, kartlägger en ambitiös men ändå uppnåelig plan för att förhindra massutrotningen av ekosystem. Planen är kopplad till ett politiskt initiativ som kallas Global Deal for Nature (GDN) och som föreslås inkluderas i Klimatavtalet från Paris.

Studien, som publicerades i den vetenskapliga tidningen av Oxford University Press, BioScience, visar alltså att majoriteten av världens ekoregioner* skulle kunna uppnå ett 50-procentigt skydd med hjälp av tillräcklig finansiering och starka politiska drivkrafter. Det skulle kosta mindre än vad amerikaner varje år spenderar på sina husdjur (USD 70 miljoner år 2017).

Planen tar utgångspunkt i en karta som redan används för att identifiera utsatta områden som behöver extra skydd. Kartan, som ursprungligen introducerades 2001, har i stor utsträckning använts för att analysera hur klimatförändringarna påverkar natur och vilda djur.

2017 Ecoregions Map
Photo credit: http://ecoregions2017.appspot.com

Kartan (som totalt har över 800 ekoregioner*) visar bl.a. att:

  • 98 ekoregioner (12 procent) har redan ett 50-procentigt skydd
  • 313 ekoregioner (37 procent) saknar ett 50-procentigt skydd men skulle kunna bli det om man expanderar skyddade områden
  • 228 ekoregioner (27 procent) skulle kunna återhämta sig, med varaktig restaurering, och på så sätt uppnå 50-procentigt skydd
  • 207 ekoregioner (24 procent) är i fara, och har I genomsnitt endast 4 procent av livsmiljöerna kvar.

Nigel Sizer understryker att en implementering av planen nog snarare möter flaskhalsar på politiskt håll, snarare än ekonomiskt. “Det verkar kanske ambitiöst men realistisk. Men om vi lyckas, kommer vi att förhindra den sjätte massutrotningen och förse våra barn med en välmående, vacker och produktiv planet”, säger han.

Läs studien här.  

*Ekoregion enligt NE: ett land- eller vattenområde definierat ur ett naturvårdsperspektiv. Begreppet växte fram under slutet av 1990-talet främst för att skapa ett hjälpmedel för planering av naturvårdsinsatser. WWF stod i centrum för utvecklingsarbetet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s