Bananer / Biologisk mångfald / Effekter av vårt arbete / Jordbruk

Hur odlas Rainforest Alliance-certifierade bananer?

Vår gästbloggare, journalisten Tom Idle, besökte nyligen Rainforest Alliance-certifierade bananodlingar i Costa Rica och berättar om sin upplevelse.

Bananplantage1

Efter en skakig och svettig, fyra timmars minibussresa anländer vi till staden Siquirres. Från fönstret ser jag barn som spelar fotboll på gatan, glest placerade hem i primitiv stil och som tjänar en relativt liten befolkning av bönder och deras familjer.

Jordbruken är kungarna här. En rik och frodig blandning av blommande bananplantor tillsammans med taggiga, stora ananasfält och kakaoplantage dominerar landskapet som slingrande tar oss till vår slutdestination.

Jag är en utav en handfull miljöjournalister som är inbjudna av Rainforest Alliance för att bevittna hur en så kallad ”hållbar” bananodling faktiskt ser ut. San Alberto, en grupp av tre plantager som producerar bananer på 700 hektar mark, har certifierats av Rainforest Alliance sedan 1996 – vilket betyder att den uppfyller en rad miljömässiga och sociala standarder.

Bananplantage2

Vi välkomnas ivrigt och med öppna armar av Augustin Herrera Navarro, VD för La Estrella som är en av de tre plantagen i gruppen. Vi välkomnas också av Jorge Guerrero, hållbarhetskoordinator för San Alberto.

Jorge strosar stolt bland de tre meter höga bananplantorna (skumt, jag har alltid tänkt att bananer växer på träd..) och bjuder in strömmen av journalister och Rainforest Alliance-personer att följa hans spår. Han börjar med att förklara cykeln för hans fruktbärande växter; var nionde månad kommer varje växt (mamman) att producera flera meristem (spädbarn). Där och då tas beslut om vilka plantor som kommer att bära den bästa frukten. De andra hackas bort för att tillåta den ”utvalde” att frodas. Nio månader senare är bananstockarna redo att skördas och huvudgrenen hackas av med machete. Sedan kommer nästa skott och hela processen börjar om. ”Till skillnad från andra plantage, behöver vi mycket sällan återplantera. Genom att hålla plantorna i gott skick, kommer de att fortsätta producera”, säger Jorge med ett leende.

Centralt för att hålla odlingarna i gott skick är att upprätthålla markens bördighet. Marken under våra fötter är ett täcke av grönt ogräs och gräs som du inte förväntar dig ska vara där. I själva verket består marken, på liknande plantage, ofta av ett täcke brun jord. Men snarare än att konkurrera om näring med bananplantorna (vilket är en myt, enligt Jorge), förhindrar marktäckare erosion i jorden och håller gödselmedlet där det bör vara – d.v.s. på växterna, i stället för att sköljas bort när det regnar och hamna i lokala floden. Och på tal om det, så har jag har aldrig sett ett sådant kristallklart vatten som sipprar genom ett jordbruk – inte ett uns av skum lera eller konstgödsel i sikte. I denna fuktighet är det frestande att ta några paddeltag.

Bananplantage3

Att sköta plantage som detta utan maskiner kräver många händer, vilket gör att det blir dyrare än att t.ex. bara passivt bespruta allt med ogräsmedel. Men det är en metod som gör att avkastningsnivåerna för San Alberto hålls relativt höga. ”Andra gårdar som inte gör som vi, måste renovera plantagen hela tiden för att upprätthålla produktiviteten. Vi har gjort väldigt få renoveringar under de senaste 30 åren och avkastningen förblir densamma”, säger Jorge. Mer än 3 000 lådor bananer per hektar produceras varje år från San Alberto, den stora majoriteten av dessa köps av Chiquita och skeppas till USA. Det är en hel del bananer.

Vi flyttar längre in i bananlabyrinten och följer en mekanisk linbana som ålar sin väg genom vidsträckta fält, och hjälper bananskördare att transportera klasarna från träd till bearbetningsanläggningen. Jorge berättar att han har varit i bananindustrin hela sitt liv. Han minns en tid före certifiering och miljömedvetenhet på bananodlingar; en tid då de blå plastpåsarna – som används i stor utsträckning i hela industrin och är fullproppade av kemikalier för att skydda nästintill mogna bananer från sol och insekter – brändes och skickade därmed upp otäcka kemikalier i atmosfären. Under 1980- och 1990-talet hade också många bananodlare allvarliga fertilitetsproblem på grund av den utbredda användningen av gödningsmedel och kemikalier (de bar inga skyddskläder). ”Det har förändrats nu”, säger Jorge. ”Men det var svårt att se människor bli sjuka.”

Certifieringen – samt bedömning och revisionen som följer med den – har gjort att ägarna till plantagen börjat ifrågasätta metoderna som tidigare använts. Vi möter Olger Rojas Díaz, en 38-årig fältarbetare, som visar oss sin machete som nyligen fått nytt handtag för att förhindra att han och hans kollegor slinter och skär sig när händerna blivit svettiga. Det är inte något som krävs av Rainforest Alliance-certifiering, men genomfördes ändå av en ledningsgrupp med ny attityd.

Olger berättar att han tjänar mellan $30 och $40 per dag, beroende på hur många bananklasar han skördar. Hans lön understödjs av det faktum att San Alberto kan kräva mer av köparna för deras certifierade bananer. Han får också en bonus på $0,33 per klase om de är i gott skick – en påminnelse om hur noga vi är i väst och att bara de frukter med vackrast utseende är tillräckligt bra för våra fruktskålar.

Bananplantage4

Vi når slutet på vår rundtur och ser en fascinerande produktionslinje där bananstockar tvättas (all förstörd frukt kastas in i en separat behållare som ska skickas iväg för att göra exempelvis barnmatspuré), tvättas igen och märks sedan stolt med Rainforest Alliance-märket. Härifrån lastas de på lastbilar, på flygplan, på andra bilar och sedan vidare till stormarknader och livsmedelsbutiker över världen.

Innan vi lämnar tar vi en tur i den lokala byn, byggd av Chiquita för 100 år sedan när företaget producerade kakao i regionen. En tredjedel av de 400 boende i San Alberto arbetare här – i hem som tillhandahålls kostnadsfritt av företaget. Allt invånarna måste betala är deras elräkning.

San Alberto ett bra exempel på plantage som gör saker rätt, med miljö och arbetarnas välbefinnande högt upp på prioriteringslistan. Hållbarhetscertifiering kanske inte var det som först uppmanade San Alberto att driva odlingarna på detta sätt, för det verkar finns djupt inpräntat att samverka med och respektera den naturliga miljön. Men att uppfylla Rainforest Alliances kriterier stödjer utan tvekan underhållet av höga miljö- och säkerhetsstandarder som är avgörande för att skydda dessa typer av jordbruk – som är under konstant tryck av förändrade väderförhållande och skiftande demografiska förutsättningar – på lång sikt. Och det var ett nöje att få bevittna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s