Maya Bioshere / Skogsbruk

Skogens superhjälte

José Román Carrera

Rainforest Alliances José Román Carrera, till höger, säger: ”Om vi vill att människor och planeten att blomstra tillsammans, kan vi inte bli deprimerade. Vi har inte tid.” Foto: Sergio Izquierdo

Rainforest Alliances medarbetare José Román Carrera sätter sitt liv på spel för att skydda skogar i hans hemland Guatemala. Nu delar han också ut stipendier till barn som lever i samhällen som är beroende av skogen för sin försörjning.

För José Román Carrera är skyddandet av skogen en fråga om liv och död.

”Jag fick ta emot 82 dödshot”, minns Román från åren på 1990-talet då han hjälpte till att etablera Maya Biosphere-reservatet i Guatemala. ”Och dessa var bara de skrivna hoten. Jag fick också många, många telefonsamtal där folk sa ’Om du inte lämnar landet dödar vi dig, vi kommer att ta din mamma.’ Jag blev beskjuten när jag satt i bilen – 17 kulor. En annan gång satte de en bomb vid mitt hus. Men jag är fortfarande här”, säger han med ett skratt. ”De försökte döda mig och de gjorde inte det. Slutligen insåg de att jag aldrig skulle lämna landet. Jag behövde skydda Maya Bioshere-reservatet.

De som känner Román säger att hans extraordinära engagemang inte har avtagit en enda gång under hans 25-åriga karriär. Han är född och uppvuxen i El Quetzalito, ett samhälle på landsbygden i delstaten Petén, Guatemala. 1990 började den idag 48-årige Román arbeta med Nationella rådet för skyddade områden i Guatemala (CONAP) – den organisation som fick uppgiften att skapa det 2,1 hektar stora Maya Biosphere-reservatet. Sedan dess har han arbetat med bevarande, även som vd för CONAP. För fjorton år sedan gick han med i Rainforest Alliance och numera stödjer han skogssamhällen över hela Latinamerika med sin outtröttliga, orädda hängivenhet – och, tack och lov, med färre dödshot.

Han har en stor passion för systemet med avverkningskoncessioner, som ger lokal- och urbefolkningar rätt att skörda skogsprodukter så länge de gör det på ett hållbart sätt.

”Idén är att förbättra deras inkomster utan att förstöra skogen”, säger Román. ”Jag är totalt övertygad om att det fungerar. Titta bara på Maya Biosphere-reservatet. I buffertzonen är avskogningstakten 7 procent. I kärnzonen (där ingen avskogning är tillåten) är den 2 procent. I koncessionsområden där Rainforest Alliance kontinuerligt har arbetat med skogssamhällen i 10 års tid, är avskogningstakten noll.”

Román spårar sin kärlek till bevarande till sin barndom, när han varje dag promenerade fem kilometer genom skogen för att komma till skolan. ”Jag såg macaw-papegojor och hjortar. Ibland kunde jag se en jaguar”, minns han. Det här var under Guatemalas inbördeskrig, när armén och gerillan stred och gjorde området oattraktivt för affärsverksamheter. Efter fredsavtalet började företag, liksom illegala skogsbrukare, marijuanaodlare och plundrare av den berömda arkeologiska platsen Tikal – komma och förstöra skogarna. ”Där min familj bor har det mesta av den tropiska skogen försvunnit”, säger Román.

Andreas Lehnhoff, som för för organisationen Consejo Nacional de Areas Protegidas räkning anlitade Román 1990, för att få hjälp att etablera Maya Biosphere-reservatet, minns: ”Vi arbetade med minimala resurser, och det krävdes starka personligheter för att kunna göra förändringar. Jag stolt över att jag har öga för talang och jag gjorde ett kap när jag hyrde Román”, säger han. ”Han är en riktig talang, en visionär, och han är en duktig förhandlare.”

Lehnhoff tillägger: ”Han är verkligt outtröttlig. Han är nästan besatt av sin passion för samhällsbaserad skogsförvaltning”

José Román Carrera

José Román Carrera. Foto: Sergio Izquierdo

Román säger att han är ”förälskad” i sitt arbete och kallar sin fru en ängel eftersom hon också tror på bevarande och på att förbättra försörjningen för skogsberoende befolkningar. Tillsammans delar paret ut fyra till sex stipendier varje år, till pojkar och flickor från Románs hemstad.

”Om jag inte hade fått stipendier, hade jag inte kunnat studera”, förklarar Román, som var en av 10 syskon i sin familj. ”Jag var tvungen att lämna hembyn för att studera. Vi hade inga vägar! Jag flyttade när jag var 11 år och såg bara min familj tre gånger om året.” Román fick stipendier för varje fas av sin utbildning, inklusive ett Fulbright-stipendium som gjorde det möjligt att studera vid Louisiana State University och ta en kandidatexamen inom skogsbruk. ”Jag vill bara betala tillbaka vad jag fick. Min dröm är att ge ännu fler stipendier.”

För Román är det lätt att hålla kvar engagemanget för samhällsbaserad skogsförvaltning. ”När jag går till ett av dessa samhällen och ser att kvinnor integreras i både trä- och icke-timmerproduktion och även sitta i styrelserna för dessa företag, när jag ser tonåringar bli proffs – lärare, sjuksköterskor, tekniker… Det ger tro.”

Han tillägger: ”Om vi vill att människor och planeten att blomstra tillsammans, kan vi inte bli deprimerade. Det har vi inte tid med.”

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s