Ekonomi / Skogsbruk

Därför behöver näringslivet ett REDD+-avtal i Paris

 

Nedhuggen skog.

Skog nedhuggen för jordbruk.
Foto: Maria Ghiso

Ett globalt klimatavtal skulle kunna göra stor skillnad för företag som redan nu strävar efter att locka in eftersläntrarna i fållan, skriver Jeffrey Hayward som är chef för Rainforest Alliance klimatprogram. Han leder en Rainforest Alliance-delegation på COP21. Artikeln kan läsas i sin helhet på engelska här.

Att minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse; REDD (Reducing Emissions from Deforestation and Degradation,) och investeringar i gröna råvaror har för marksektorn blivit vad förnybara energikällor är för energisektorn. Dessa innovationer är vad som behövs för att anpassa sig till en resurs- och kol-begränsad värld.

Förhandlarna vid klimatmötet i Paris fokuserar på skogarna och förväntas att sluta REDD+-avtalet i en större överenskommelse. Samtidigt har många globala företag redan åtagit sig att producera mjuka råvaror som papper, palmolja, sojabönor och nötkött på ett sätt som tar itu med klimatförändringarna och minskar avskogningen.

Sammantaget har hundratals stora företag, inklusive de företag som utgör 90 procent av den globala palmoljebranschen, förbundit sig att eliminera den råvarudrivna avskogningen från sina leveranskedjor vid 2020 eller 2030.

De har antagit dessa förbindelser även utan ett globalt klimatavtal (de flesta klimatavtal är ändå inte affärsfokuserade). Men om vi når ett avtal i Paris kan det göra stor skillnad för de företag som redan strävar efter att eliminera avskogningen, och få andra företag som släntrar efter in i avskogningsfri företagsamhet. Mer visshet om reglerna för REDD-spelet bör också gynna företag, om regeringarna i de länder där de är verksamma rör sig i samma riktning.

Sedan REDD-avtalet startades på COP i Bali 2007, då nästan 8 miljarder dollar utlovades, har många länder satsat på att skapa de förutsättningar och den kapacitet som krävs för att genomföra avskogningsfria mål. De har uppnått en hel del, men det behövs fortfarande massor av arbete, inklusive bättre planering av markanvändning, skogsförvaltning och lagstiftningsreformer.

REDD-länderna står fortfarande inför stora utmaningar när det kommer till att bedöma statusen för skogarna och hoten mot dem. Detsamma gäller för företag som försöker bedöma hur skogarna klarar sig i deras varuleveranskedjor. Till exempel behöver de veta om skogarna nyligen har skövlats för att producera palmolja eller nötkött. Då måste de bevaka förändringarna i skogstäcket, som är nödvändigt både för ett lands REDD-program och för företagets hantering av försörjningskedjorna. Men att kartlägga stora arealer skog i realtid är tekniskt svårt, och tills nyligen fanns det ofta mycket begränsad kapacitet att göra det. Idag har skogsövervakningssystemen blivit bättre, mycket tack vare REDD-utvecklingen.

Med avskogningsfria löften har många företag också lovat att respektera sociala och miljömässiga garantier. Men de kommer att ha svårt att spåra och lösa konflikter över äganderätt, och att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna i skogskonflikter, om inte regeringarna åtar sig att skapa reformer inom dessa områden.

Men allt fler REDD-länder skapar reformer och har inrättat bättre system för att skydda och rapportera om risker för skogarna och miljön. Ansträngningar för att inkludera ursprungsbefolkningar och skogssamhällen i beslutsfattandet har främjats genom REDD-dialoger, som kan bidra till att avvärja eller lösa skogskonflikter. Sådana förbättringar har varit avgörande för företag som är verksamma i dessa länder, och de bör fortsätta.

Men än kan ingen säga att REDD-löftet har förverkligats. Det finns mindre möjligheter idag att genom koldioxidmarknaderna överföra stora summor för att bevara stora mängder tropisk skog. Genomförandet REDD har visat sig vara mer komplicerat än vi en gång trodde.

Samtidigt har utvecklingen där företag sätter mål för att avsluta avskogning och integrera dem med hållbar jordbruksplanering och -produktion, gjort att REDD-löftet är mer inom räckhåll.

Ett globalt avtal från Paris skulle kunna främja denna utveckling. Det skulle kunna ge framsteg inom fler områden för att skapa de viktigaste förutsättningarna för att stoppa avskogningen och återställa förstörd mark. Särskilt i tropiska landskap, som binder mest kol och hyser den största biologiska mångfalden. Det skulle befästa de senaste framgångar genom att få skogs- och jordbrukssektorerna i olika länder arbetar tillsammans. Genom att lägga ut REDD:s insatsregler för alla, skulle det leda till bättre, mer samordnade markanvändningsbeslut. Detta är förutsättningar som den privata sektorn behöver för att kunna upprätthålla och bygga vidare vad vi med betydande fart har uppnått hittills, eftersom fler företag arbetar för att eliminera avskogning från sina försörjningskedjor.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s