Är nationalparker det bästa sättet att bevara värdefulla skogar? Kanske inte bara. Den nya rapporten Deforestation Trends in the Maya Biosphere Reserve visar att ansvarstagande lokalt skogsbruk i Centralamerika fungerar minst lika bra eller bättre.
Maya Biosphere Reserve (MBR) i Guatemala är Centralamerikas största skyddade yta. Reservatet är inte bara hem för skogar med stor biologisk mångfald och hotade djur, utan också för 180 000 personer och platser med kulturarv från Mayariket. Syftet med reservatet är både bevarande och social utveckling.
Tikal. Ruinerna från Mayacivilisationen ligger inbäddade i skogen i Maya Biosphere Reserve. Foto: Charlie Watson
MBR delas in i tre zoner: 36 procent består av kärnzonen, med skyddade områden såsom nationalparker, där endast vetenskaplig forskning och turism är tillåten. I Multiple-Use zonen (MUZ), som uppgår till 40 procent, tillåts aktiviteter där naturresurser utnyttjas på ett sätt som ska ha låg påverkan. I buffertzonen, ett band längs med den södra gränsen av reservatet, tillåts flera sorters markanvändning, inklusive jordbruk.
Att avsätta området som reservat ledde till protester från lokala grupper som krävde tillgång till skogens resurser. Beslutet att tillåta hållbart skogsbruk i händerna på lokala samhällen i MUZ var kontroversiellt och många tvivlade på deras förmåga att bevara skogen. För att få och behålla koncessionsavtalet var brukarna skyldiga att följa normerna från Forest Stewardship Council (FSC).
15 år senare analyserar studien Deforestation Trends in the Maya Biosphere Reserve hur avskogningen brett ut sig i reservatet under åren 2000 till 2013. I reservatet som helhet hade 1,2 procent av skogen försvunnit. I bufferzonen hade 5,5 procent av skogarna försvunnit, i den skyddade zonen 1 procent och i MUZ 0,4 procent. I områden certifierade av FSC var avskogningen nära noll.
– Att ge samhällen rätt att hantera värdefulla naturskogar för timmer och andra produkter inne i ett skyddat område var ett visionärt drag. När länder runt om i världen alltmer överlåter administrativ kontroll över skogarna till lokala grupper, har fallet med MBR enorm betydelse som ett slags försöksprojekt för länder i tropikerna, säger Benjamin Hodgdon, huvudförfattare och teknisk chef för Rainforest Alliance.
Förändringar i skogens utbredning i MBR år 2000–2013.
Hoten mot skogen i Maya Biosphere Reserve består till stor del av att områden konverteras till boskapsrancher. Även pamoljeplantage är en växande källa till avskogning. De nationalparker som påverkats mest ligger i reservatets västra delar. Specifika hot mot dessa inkluderar letande efter olja och associerade vägbyggen samt organiserad illegal kolonisering. Boskapsrancher letar sig in i skyddade områden och områden används för handel med droger, ofta ses detta i samband med illegal avverkning och tjuvjakt. Avskogningen i nationalparkerna är ofta associerad med organiserad brottslighet.
Det stora område som utgör MBR innefattar stor diversitet, där de mest avlägsna områdena påverkats minst. Författarna av rapporten understryker att lyckade eller misslyckade tillvägagångssätt ska ses i sin kontext. Dock stödjer studien att hållbart skogsbruk i händerna på lokala grupper kan vara ett effektivt sätt att bevara skogen.
– Denna studie visar vikten av att upprätthålla en diversifierad strategi för att effektivt bevara den biologiska mångfalden i utvecklingsländerna. Vi uppmanar beslutsfattare att om möjligt införliva både lokalt kontrollerat skogsbruk och nationalparker i naturvårdsområden, säger Roan Balas McNab, medförfattare och chef för Wildlife Conservation Society (WCS) i Guatemala. Baserat på satellitbilder visar animationen nedan var avskogningen skedde från 1986 till 2007.
Representanter från olika lokala grupper med en karta över Maya Biosphere Reserve. Målet med koncessionerna är att öka levnadsstandarden genom hållbart nyttjande av skogen och genom att involvera lokalbefolkningen i ledning och bevarande.
Avverkning av skog för att ge plats åt jordbruk i buffertzonen.
