Gästblogg / Jordbruk

Gästblogg – Paul Polman, CEO Unilever, del 2

Denna vecka avslutar Unilevers CEO, Paul Polman, sitt blogginlägg. Läs hans tankar om Millenniemålen, de kommande 25 åren och om betydelsen av att sätta mål.

Att stödja kvinnors roll inom jordbruket är en viktig faktor för att bryta den negativa spiralen av fattigdom. FN-organet FAO publicerade nyligen en rapport som visade att 43% av de som arbetar med jordbruk i utvecklingsländer är kvinnor.

Kvinnliga arbetare i Ghana

Kvinnliga arbetare i Ghana

Kvinnor har det största ansvaret men också de minsta resurserna för att säkra tillgången på livsmedel i sina samhällen. Begränsad tillgång till mark, finansiering och utbildning tillsammans med kulturella faktorer minskar kvinnors möjligheter att föda sina familjer.

All kunskap pekar på att om dessa kvinnor hade samma tillgång till resurser som männen skulle kvinnorna kunna öka skördarnas storlek med 20-30%, vilket skulle öka den globala skörden med cirka 4% och på så vis minska antalet hungriga människor i världen med 17%.

Samtidigt som vi måste stärka kvinnans position måste vi erbjuda de verktyg och resurser som krävs för att ställa om jordbruket. Vi måste utnyttja den senaste teknologin, allt från mobiltelefoner och förbättrade bevattningssystem till jordbruksutrustning för att göra det möjligt för odlare att odla grödor på ett hållbart sätt.

Vi måste också se till att regeringar bidrar till att skapa en hållbar framtid. Vid toppmötet i Rio förra året såg jag många som ifrågasatte möjligheten för internationella toppmöten att ta fram bindande avtal för frågor som hållbarutveckling och klimatförändringar, men regeringarna får inte slippa undan så lätt.

Regeringar spelar en avgörande roll för att skapa möjligheter och ta fram rätt incitament som driver långsiktiga systemförändringar. Det finns många politiska ledare som prioriterar dessa frågor i sina respektive länder och de förtjänar vår uppskattning för sitt arbete.

Vi måste fortsätta främja Public Private Partnership’s (PPP). Ett exempel är Unilevers samarbete med den Tanzaniska regeringen och andra företag där vi gemensamt skapar Southern Agricultural Growth Corridor som arbetar för att förbättra produktiviteten i regionens jordbruk.

Det är bara genom att samarbeta och dra nytta av de resurser, det inflytande och den energi som finns i den offentliga och den privata sektorn som vi får den storlek och kraft som krävs för att ta fram nya modeller för hållbar produktion och konsumtion.

Breda industriinitiativ som Global Consumer Goods Forum’s åtagande att stoppa avskogningen i värdekedjan vid 2020 är också viktiga. Jag var mycket glad att i år få vara involverad i CGF’s överenskommelse med USA:s regering om att bjuda in till ett gemensamt möte för en dialog om hur PPP:s kan hjälpa till att nå dessa mål.

Som CEO vet jag en del om betydelsen av att sätta mål som ger en klar och mätbar väg till en vision. Mål utgör grunden för Unilever Sustainable Living Plan. Målen utmanar oss dagligen för att vi ska förbättra oss själva och för att vårt arbete ska göra det möjligt för våra leverantörer, kunder och anställda att skapa en mer hållbar, rättvis och inkluderande framtid.

Under det senaste decenniet har Millenniemålen skapat ett ramverk som har riktat fokus på internationellt utvecklingsarbete och fattigdomsbekämpning. Även om framstegen har varit ojämna måste vi erkänna den fantastiska effekt som denna gemensamma vision har haft. Visionen har drivit på samarbeten mellan NGO:er, regeringar och progressiva företag, samarbeten som har fört med sig påtagliga förbättringar för människor och samhällen.

Tidigare i år hade jag äran att bli tillfrågad av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon, om att ingå i panelen som granskar Millenniemålen och som tar fram en framtida kurs. Att bestämma hur nya mål ska vara strukturerade så de tar höjd för alla brådskande utmaningar vi står inför är ingen enkel uppgift.

Men vad som är klart för mig är att vi alla måste göra mer för att inse hur djupt sammanflätade social-, miljö- och ekonomisk hållbarhet är:

  • Vi kan inte komma tillrätta med fattigdom om vi ignorerar miljöförstöringen.
  • Ekonomisk tillväxt kan inte bara gynna de rika på de fattigas bekostnad.
  • Livsmedelssäkerhet kan inte bara vara en fråga om att producera mer mat, den måste också produceras på ett hållbart sätt och distribueras till de som behöver den mest.

Genom att främja kunskap om naturen måste vi inspirera fler att ta bättre hand om vår planet. Genom att inspirera dem omkring oss, kan vi bli så många som krävs för att åstadkomma en stor förändring i hur vi behandlar vår planet och varandra.

Om vi verkligen ska nå Rainforest Alliance vision om ”en värld där människor och miljön blomstrar tillsammans” måste vi se bortom de gränser som andra säger är möjliga och istället fokusera på vad som är nödvändigt.

Utmaningen är stor, men det är också möjligheten. Så låt oss inte vila på våra lagrar. För att parafrasera ett uttalande av den stora brittiska dramatikern George Bernard Shaw, som blev känt genom den amerikanska politikern Robert F. Kennedy:

”Vissa människor ser världen som den är och frågar: vad kan jag göra? Ungdomar ser världen som den skulle kunna vara och säger: Tillsammans kan vi”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s